Comfort zone.....
Det går så himla fort här. Fast än jag ibland hakar upp mig på att jag har hemlängtan så känns det som att allt går så jäkla fort hela tiden. På onsdag börjar november och sen är det julafton.
I helgen var Erkas kompisar här (lite mina kompisar också men mest Erkas) De körde boys night out och jag satt hemma med mitt vin och min trogna publik Sigge och Boston.
Jag måste verkligen, verkligen ta tag i det här med att skaffa kompisar.
Måste lämna min comfort zone, (SOM ATT DET INTE VAR NOG FÖR MIG ATT FLYTTA FRÅN ETT LAND TILL GRANNLANDET OCH BYTA JOBB - jag veeeet vad du tänker) välja ut några personer och fråga om de vill bli kompis med mig. För drivna, sociala och normala människor så är väl det här jättekul, de äter coola outside-your-comfort-zone-bars till frukost. En annan brås på sin far som ÄR kung av comfort zone. Att lämna trygghetslådan ännu mer än vad jag redan gjort känns fett svårt.
Jag sitter i detta nu och försöker övertala min pappa att resa hit själv men han väntar på att min storasyster ska köra hit honom som någon slags färdtjänst...... han tycker inte det känns bekvämt att åka hit med buss, tåg eller flyg och tror att han kommer tappa bort sig på vägen, fastna i Limbo och helt tappa talförmågan för att någonsin kunna hitta tillbaka hem igen.. så jävla långt ifrån att våga lämna sin comfort zone...
Speaking of no friends, i lördags hade jag typ min första facetime-date med Helena och Ida. Fick följa de live medan det lagades perfekt rött kött och vi skålade med våra glas vin. Vin förenar så otroligt mycket här i världen. Och framförallt Facetime. Vem behöver IRL-kompisar när man kan se sina vänner över telefon? Jävligt bekvämt att umgås utan att ens behöva lämna soffan. #intalarmigsjälv
Oxfilé, hasselbackspotatis och KANTARELLSÅS - deras mat.
Jag åt lax, hollandaisesås och potatis......... mitt var också gott, men jag hade typ kunnat sålt en av hundarna för att fått smaka på deras mat...
Hösten här i Hamar har varit helt sjukt vacker och jag känner mig så gammal och fjantig som skriver detta men så känner jag. Skulle till och med kunna säga att jag nog aldrig upplevt en sån vacker höst - Oh my god! Det här är alltså vad brist på kompisar gör med mig. Jag blir ett med naturen....
Asså det är så vackert, skönheten fastnar inte riktigt på bild faktiskt...
Tur att vi får massa finbesök till helgen - igen <3
Nu ska jag gå ut med hundarna....
sen hem och googla:
"How to make friends without leaving your dogs, couch or bib"
